Silvåkra 6:19. Hilding Andersson

Jag går tillbaka till 1904 då Emilia Ternblad får lagfart för Silvåkra 6:19 som är en avstyckning från Silvåkra 6:5. Emilia var sömmerska.

Boningshuset har vid den tidpunkten två lägenheter á ett rum och kök. Hildings farfar Ola och hans farmor Elna flyttar in 1910. När jag pratade med Hildings son Bertil berättade denne att det var ett ”koställe”. Jag hade aldrig hört yttrycket tidigare – det fanns så mycket mark, tillhörande Silvåkra 6:19, att man kunde ha en ko som gav mjölk och en kalv. Man kunde även föda upp höns som gav tillgång till ägg.

De resterande behoven fick tillgodoses genom dagsverken på de större gårdarna – typ tröskningsarbete med stationär tröska. Dagny var grindvakt och hade ansvar bomfällningen vid Prästavägen. Bertil berättade att han som barn ibland fick åka med på Dagnys cykel när hon mellan bomfällningsuppdragen passade på att cykla till Harlösa för att handla.

I takt med att jordbruket mekaniserades minskade möjligheterna till dagsverken och Hilding fick anställning på intendenturförrådet på I7. Där var anställd i nästan 25 år.

Bertil och hans fru Ingegärd hyrde Silvåkra 6:19 som sommarhus fram till mars 2023. Släkten Andersson hade då haft huset i över hundra år och en stor del av släktens historia finns där.

1941 segnade Ola Anderssons ned och dog på gårdsplanen framför huset.

1974 skulle Hilding och grannen Thor Nilsson passera ett dike för att ta sig till Thors sommarstuga. Hilding dog plötsligt när han skulle ta sig över diket.

Jag återvänder till Emilia Ternblad. Bertil Andersson berättade för mig att när järnvägen byggdes mellan Dalby och Harlösa sökte Emilia utskänkningstillstånd vilket hon fick. Ett roulettbord installerades i väggen. På bordets ena halva åkte pengarna in i huset – på andra halvan levererades supen.

Emilia dog 1930 och är gravsatt på Silvåkra nya kyrkogård. Gravstenen är avlägsnad från gravplatsen.