Silvåkra 3:10. Åke Åkerlund

August och Alma Åkerlund blev 1931 ägare av Silvåkra 3:10. De enda byggnaderna som fanns då var stall och loge. I ena delen av stallen fanns en drängkammare. Boningshuset uppfördes 1947-48. Sonen Åke Åkerlund övertog gården 1948.

Gården finns inte kvar längre – den revs i två olika etapper. I första etappen revs allt utom boningshuset.

Åke som var född 1922 dog 2007. Ingeborg som var född 1928 dog 2011. De är gravsatta på Dalby kyrkogård.

Jag bad Åke och Ingeborgs dotter Ann-Britt skriva lite om sina minnen från gården och uppväxten i Silvåkra:

Minnet är bara positivt av en lycklig och fin uppväxt och barndom med mycket lek. Jag har inte något speciellt minne kopplat till gården utan det är mest minnen av alla lekkamrater och av de boende i Silvåkra. Tex att jag och Helena Stener badade i Sigfrid Åkessons fiskdamm, sammankomsterna vid prästgården, farmor och farfar, handlaren, Axel, Nils, Sputnikarna etc etc. Skolbussen stannade precis utanför oss och var jag sjuk gick mor bara ut och vinkade förbi bussen (Min syster Lisbeth gick bara 1:a klass i Veberöd sen flyttade vi).

Fruktträdgården kommer jag speciellt ihåg eftersom det alltid var spännande att kolla när de första körsbären och plommonen mognade.

Vi åkte alltid skridskor på dammen nedanför backen bakom ladan. Pulka och skidor på backen ner mot Krankesjön samt skridskor på Krankesjön (men bara när far var med).

Jag minns speciellt en gång när Helena och jag skulle plocka vitsippor, vi kom för nära Krankesjön på ett ställe där det var väldigt sankt och vi gick ner oss i dyn. Helenas stövel sögs av ner i dyn. Vi lyckades komma på fast mark vid varsitt träd. Far och mor blev oroliga och de hittade oss efter ca 4 tim. Far fick gå hem och hämta plankor att gå på och kunna ta sig ut till oss. Jag minns fortfarande hur rädda vi var.

Jag var aldrig förtjust i att leka i stallet och hoppa i höet eller leka med katterna då jag alltid fick hosta och blev snuvig. Nu efteråt förstår jag att det berodde på allergi men det brydde man sig inte på vid den tiden utan det hette att jag hade trånga luftrör !! Jag är fortfarande hyperallergisk mot katter. Lisbeth var däremot mycket i stallet.

Fars (och vår) första hund var en Collie vid namn Donna. Henne minns jag med kärlek och hon var med mig från det jag föddes tills jag var ca 8 år. Hon var så snäll mot mig. Jag kunde göra vad jag ville och hon fanns alltid vid min sida.

Jularna firades alltid hos mormor och morfar i Torna Hällestad med hela släkten och vartannat år var även farmor Alma och farfar August med.

Lekte mycket med Helena Stener och med Gun-Britt Möller som var fyra år äldre. Vi cyklade ofta till farmor och farfar och lekte och för att äta kakor !! Vår kusin (Agnes och Elles son) var ofta hos oss och lekte. Han och jag är lika gamla och vi älskade att retas med Lisbeth.

Det var alltid roligt att sitta och titta på militärerna när de hade övningar och när de i almallén kom marscherande eller cyklande på rad och med ett rep som de höll i (tolkade).

Allén var speciell. Vi gick alltid ut och tittade när starna kom på våren, hela allén blev kolsvart och fågelkvittret var öronbedövande och som det smattrade när tusentals starar bajsade samtidigt. Konstigt hur vissa saker har etsat sig fast. Tyckte det var jättehemskt att cykla i allén när det blev mörkt för då svepte det fladdermöss.

Lisbeth var jätterädd för Möllers kalkoner och ville aldrig följa med dit och plocka ägg. Jag tyckte heller de var jättetrevliga då de jagade och bet en i hälarna – om det fick chansen.

Ålfisket kommer jag ihåg men fotona är tagna innan jag föddes. Både far och hans syster Agnes ser väldigt unga så jag tror att fotografiet  på Agnes och far kan vara taget i slutet på 40-talet. Det andra med far, Agnes och hennes man Elle bör vara taget i början på 50-talet. Konstigt nog är inte farfar med men det är nog han som fotograferat.