Silvåkra station del 1. Nils Borgqvist
Silvåkra station – del 1.
Jag har valt att dela upp berättelsen om Silvåkra station i två delar och del 1 handlar om Nils och Marta Borgqvist som flyttade dit när persontrafiken lades ned 1955.
Jan Peder Lamm skriver vid Riksantikvarieämbetets inventering 1964 att på västra nocken finns en vindflöjel med årtalet 1910. Flöjeln finns inte kvar – var tog den vägen ?
Nils och Marta bodde i stationshuset fram till början av 1960-talet då de flyttade till Lund. Stationen användes därefter som sommarhus. Nils som var född 1914 dog 1970. Marta var född 1918 och var ättling till Helje Mattsson i Kumlatofta. Nils och Marta är gravsatta på Norra kyrkogården i Lund.
Nils Borgqvist var trafikbilägare när han bodde i Silvåkra.
Nils son Jan har skrivit ned en berättelse om vad han minns från åkeriverksamheten:
Min far, Nils Borgqvist, var åkeriägare och med det var han behjälplig med diverse transporter och tjänster. Det var tex hämtning av mjölk hos bönderna i Silvåkra, Ö Tvet och del av området kring Björnstorp vid Romeleåsen. Mjölken levererades till mejeriet i Veberöd som gjorde ost o smör. Skummjölken levererades tillbaks till bönderna. Min far var ofta behjälplig med div ärenden, vilket innebar att bönderna skrev en lista på vad de ville köpa hos t.ex Konsum eller Lundins i Veberöd. På morgonen lämnades listan till min far som sen lämnade den vidare till respektive affär. Handlarna packade varorna i en kartong som min far tog med på returvägen. Jag åkte som barn med ibland med min far i lastbilen och tyckte det var spännande. Emellanåt blev det, på vägen till Veberöd, morgonfika hos Johan Åkesson i Ö Tvet.
Min far körde även transporter åt handlarna i området. I Torna Hällestad fanns det tre olika butiker som handlade med div varor bl.a. koks och briketter samt en del trävaror. Min far körde spannmål till lantmannaaffären i Harlösa samt körde cementblock från Henrikssons cementgjuteri i Harlösa.
På hösten blev det mycket slit med bettransporter till sockerbruket i Staffanstorp.
Han hade hjälp av olika chaufförer som Tage Johansson, Torsten Nilsson, Stig Persson och Ulf Olofsson som senare köpte min fars åkeri.