Silvåkragården – Silvåkra 3:4 m.fl. Gösta von Friesendorff

Silvåkragården – Silvåkra 3:4 m.fl. Gösta von Friesendorff

Silvåkragården byggdes mellan åren 1803 och 1807 – som änkesäte åt Sofia Ramel. Hennes svärfar Hans Ramel på Övedskloster hade vid sin död 1799 testamenterat egendomen till Sofia.

I slutet av 1700-talet ägde Hans Ramel merparten av marken i Silvåkra socken. Den ursprungliga ”Silvåkragården” låg inne i Silvåkra by – där Silvåkra 5:4 numera ligger. Det är därför Silvåkra 5:4 i folkmun kallas för ”Gamlegård”.

Sofia Ramel avled 1848. Enligt auktionsannonsen från 1849 hade Silvåkragården en ägorymd på 2458 tunnland. En stor del av marken styckades av och Robert De la Gardie blev ny ägare av stamfastigheten som nu var på cirka 900 tunnland.

Robert De la Gardie blev 1869 landshövding i Östergötlands län och han flyttade till Linköping.

Nils Persson, Hardeberga säteri och patron Jöns Olsson köpte 1869 Silvåkragården. Nils löste efter några år ut Jöns Olsson och blev ensam ägare. Nils Persson avled 1889 och egendomen kom att ägas av flera dödsbodelägare. Egendomen avstyckades igen och själva Silvåkragården, enligt en anteckning hos Riksarkivet, ärvdes av Nils Perssons son Nils Nilsson.

1909 sålde Nils Nilsson Silvåkragården till Olga Wrangel von Brehmer. Olga von Brehmer lär åren framöver ha köpt tillbaka en del av den tidigare avstyckade marken.

Olga von Brehmer startade Silvåkra Trädgårdar som via järnväg levererade frukt och grönt till södra Sverige – det fanns kunder i Göteborg och Stockholm.

Olga avled 1947 och hennes son Jurgen Wrangel von Brehmer ärvde egendomen. Jurgen var konstnär och han dog 1957. Silvåkragården såldes till Gösta von Friesendorff.

Silvåkragården fick vid utvidgningen av övningsfältet avstå från 50 hektar.